Jag har också blivit berövad min enda sanning

Att komma från ett annat land till en kärleksfull familj som jag gjorde har aldrig varit ett problem för mig. Inte vad jag kan minas från tiden som litet barn. Mina adoptionsföräldrar hade längtan efter ett barn och från första stund har jag känt deras kärlek. Därför kommer jag i min historia om mig och min adoption kalla dem Mamma och Pappa. Min mamma berättade redan från första stund om den kvinnan som försökte i 8 månader ta hand om mig men av ekonomiska själ var tvungen att lämna mig för adoption. Hon berättade med kärlek om hur allt stod i mina adoptions papper och de är den här berättelsen och historien jag alltid hållt hårt vid då jag ej haft något namn på min bio-mamma eller inte heller någon annan information om identitet från min bio-familj. Jag har försökt att kontakta AC i olika omgångar genom livet men har alltid fått svaret. Det finns inga mer papper och heller ingen information om dina rötter.

Min mamma och pappa har alltid vart ett bra stöd i mina funderingar om min adoption. Stöttat och pratat. Ställt upp när jag behövt prata om min adoption när det än vart. Jag försökte söka till saknade/spårlöst, men där fick jag svaret att dem ej kunde hjälpa mig. Jag lämnade tankarna kring adoptionen då jag helt plötsligt hade en egen familj, små barn, intressen och livet tog upp min tid. Precis som min mamma, var jag mamman som berättade för mina fyra söner att dem hade rötter i Chile och jag berättade samma historia om min Bio-mamma som min mamma gjort för mig när jag var liten. De lilla som fans från mina rötter att förmedla förmedlades. De lilla som stod i mina adoptions papper. Jag har även känt stort behov att lära mina söner om mamma och pappas ursprung. Om Finland, Lappland och om vad jag hade lyckan att få till mig av en helt ny släkt av nya rötter. Vi har helt enkelt mixat ihop oss till svensk/finsk/norrländsk o chilensk familj. Tagit de goda av allt.

Sedan kom dagen jag loggade in på sociala medier och där hade jag fått meddelande om att jag skulle kontakta en journalist om jag var nyfiken på min adoption. Impulsiv som jag är tänkte jag inte ens en sekund utan hörde av mig till denne journalist och samma dygn hade jag fått reda på at min adoption antagligen inte alls gått till som jag hade fått de berättat.

DE LILLA fotfäste jag hade från mina adoptionspapper var kanske inte sant?

Den svenske journalisten bad mig kontakta den chilenska och vips hade informationen kommit till mig att de som stod i mina adoptions papper såg mystiskt ut och jag fick förklaringen att jag skulle ge honom lite tid skulle han försöka hjälpa mig så gott de gick.

Vi skypa nästa dag och min vän Victor som är från Chile och talar flytande spanska så fick jag reda på att:
* Jag har två olika Rut nr. (vilket i sig är jätte konstigt)
* Jag har en annan stavning på efternamnet i papperna i Chile än i mina adoptionspapper
* Först står de att inga föräldrar registrerade vid födseln
* Sedan var de en 20 årig mamma som kom med mig vid 6 månaders ålder och lämnade mig för adoption
*vid födseln finns endast ett efternamn Acuna å det skall även de vara ”konstigt”
Den chilenska journalisten berättar för mig att de Thelma Uribe har skrivit i mina papper är falskt och att den historien som står i mina papper går inte att lita på.

Mitt enda fotfäste om mitt ursprung raseras.

Jag berättar för min mamma och pappa, min upplevelse av denna stund då jag ska berätta vad jag har fått reda på var en mamma som sa direkt. Adoptionscentrum i Sverige, nej dem hade lagar och regler att följa. Dem skulle aldrig göra något sånt här. Maria i Sverige behöver organisationer som AC följa lagar och ordning. Min pappa lyssnade klart och sa tillslut bra Maria, ta reda på vad som är rätt och riktigt med din adoption. Å är det så att de finns människor som stulit/förfalskat å gjort pengar på andras barnlöshet eller ekonomiska kris i diktatur ska det komma upp till ytan.

Efter detta med Journalisterna och hur jag som så liten i detta skulle gå vidare var svårt. Jag kände att AC ville jag inte kontakta, dem har jag i dagsläget bara ren ilska emot. Så jag tog hjälp av Alejandro den chilenska journalisten och har i dagsläget ställt upp på tv intervju och skickat fullmakt till honom för att han skall kunna få rota i min adoption. Så här i efterhand när detta blossat upp i svensk media kan jag bli ännu argare på allt.

Jag som privat person ska bekosta resor till ambassaden, fullmakt och min tid från mitt arbete. För att andra människor har ”handlat” med barns liv och min sanning om mitt ursprung.

Jag har sedan Chile sände första nyheterna om detta med falska adoptioner 2017 kontaktat olika hjälporganisationer i Chile för att få någon slags hjälp att iaf försöka hitta mina rötter. Min bio-mamma, bio-pappa, någon? Jag hoppas bara att någon kan ge mig en ny sann historia att få fotfäste vid. Jag önskar mig sanningen.

Jag vill ha rättvisa, jag vill ha en upprättelse. Hur kan de komma sig att vi adopterade inte får ekonomiskt stöd att söka våra rötter?

Att bli tvingad att leva i ovisshet är fruktansvärt!

Att vara så där typisk svensk och tacksam börjar också blir otroligt tärande. Genom 38 år som adopterad börjar även jag med dem underbara föräldrarna bli less på andra som påstår att jag ska vara så tacksam för att jag fick en sån kärleksfull familj en hel släkt som älskade mig från dag ett. Jag har också blivit berövad min enda sanning!

Maria Andersson Siikavuopio

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *