Margarita Escobar är en av flera tusen mödrar/familjemedlemmar som söker efter sitt försvunna barn. Hon tar här ett DNA-test och hoppas att det ska hjälpa i sökandet efter sin bebis. Margarita Escobar födde en dotter den 9 juli 1977 i Santiago. Hon fick se sin flicka en liten stund innan sjukhuspersonal tog barnet och senare berättade att dottern dött. Hon kunde inte förstå detta då hennes barn fötts friskt. Hon blev då tillsagd att vara tyst och fick lugnande sprutor. Hon har inte sett sin dotter sedan dess.

Chile öppnar nu upp en mörk sida från sin historia, från militärdiktaturen under Augusto Pinochet. 1973-1990. Det har olagligt adopterats bort tusentals barn till utlandet. Den chilenska frivilligorganisationen ”Hijos y Madres de Silencio” har samlat mer än 3000 personer i sin grupp, mammor och biologiska släktingar som söker sina försvunna barn och barn som söker efter sina biologiska föräldrar. Under tre år har de kunnat återförena familjer i cirka 90 fall.

Marisol Rodriguez är taleman för organisationen och de vill att man i Chile:

– öppnar arkiven

– öppnar sjukhusens register

– söker efter register över mödrarnas

-hjälper att ta reda på hur många barn som har lämnat landet

-gör allt detta ovan offentligt.

Detta för att de som blivit adopterade till utlandet ska kunna få möjlighet att få veta att ens adoption kan ha varit en olaglig adoption.

Man tror inte att stölder av barn i Chile var för att politiskt förtrycka folket som i andra länder. Pablo Rivera från Instituto Nacional de Derechos Humanos säger att man i Chile agerade för att beröva deras nyfödda barn eller deras barn från mammorna eller familjerna och att de blev bortförda till utlandet. Det var ett slags företag av olagliga adoptioner, för att tjäna pengar. Det finns inget register över hur många barn som blev skickade till utlandet. Ett barn på den tiden var värderat till mellan 3000 och 5000 dollar i dagens värde.

Fritt tolkat och översatt från T13, se inslaget här