Vi har nu vilat ut och är på gång igen med arbetet för våra medlemmar. En liten rapport från Almedalen kommer här.
För information om vårt arbete klicka här.
Information som vi hade med oss var bland annat en uppsats om transnationellt adopterade, information om kommande forskning som Mattias Strand (läkare och docent), Anna-Clara Hollander (psykolog och docent) och Charisse Johnson-Singh (postdoktoral forskare) kommer att genomföra, samtliga vid Karolinska Institutet i Stockholm.
Vi hade äran att ha två gäster med oss. Lisa Gauffin Dahlin jurist inom mänskliga rättigheter och Rodrigo Ignacio Gómez Contreras konsul Chiles konsulat Stockholm. Här kommer kort sammanfattning från deras information:
Almedalen 2026
Sammanställning från Lisa Gauffin Dahlin Jurist
Internationella adoptioner handlar inte bara om det som har hänt historiskt, utan också om frågor som fortfarande lever vidare i människors liv. I Almedalen medverkade jag utifrån min juridiska kunskap om mänskliga rättigheter, barnrätt och internationella adoptioner. Mitt bidrag var att sätta Chileadoption.se:s krav i ett juridiskt och människorättsligt sammanhang. Jag talade om internationella adoptioner, statens ansvar och vägen framåt, med särskilt fokus på rätten till identitet, ursprung, information och effektiva rättsmedel. En central del av min presentation handlade om varför straffrätten inte alltid är en framkomlig väg i historiska adoptionsärenden, och varför människorättsperspektivet därför blir avgörande. Jag lyfte också Adoptionskommissionens slutsatser och hur de kan förstås i relation till Chileadoption.se:s krav på ett nationellt resurscentrum, en offentlig ursäkt och ett fullt statligt ansvar för internationella adoptioner. För mig var det viktigt att visa att detta i grunden handlar om hur samhället möter människor som fortfarande söker klarhet, erkännande och fungerande vägar framåt.
Sammanställning från Rodrigo Ignacio Gómez Contreras konsul Chiles konsulat i Stockholm
Under Almedalsveckan informerade Chiles konsulat i Stockholm om de tjänster som konsulatet kan erbjuda i samband med oegentliga adoptioner. Dessa omfattar:
1. Vägledning om hur man gör en brottsanmälan för att ansluta sig till brottmålet ROL 1044-2018.
2. Insamling av DNA-prover och översättningstjänster för brottsutredningen, på uppdrag av domare Alejandro Aguilar.
3. Vägledning om hur man ansluter sig till programmet för sökande efter ursprung för lagliga adoptioner, som erbjuds av Chiles specialiserade myndighet för skydd av barn och ungdomar.
4. Hjälp med att få chilenska handlingar, såsom nationellt identitetskort, pass eller födelsebevis.
5. Förmedling av kontakt med MFoF och/eller ideella organisationer.
För mer information om de tjänster som konsulatet kan erbjuda, skriv till [estocolmo@consulado.gob.cl](mailto:estocolmo@consulado.gob.cl).
Du kan också skriva till den chilenska utredningspolisen, Policía de Investigaciones de Chile (PDI), för att anmäla ditt fall på adopcionesirregulares@investigaciones.cl
Om ditt fall redan har anmälts och du har frågor om det eller om processen kan du kontakta domare Alejandro Aguilars team via e-post på adopcionesirregulares_casantiago@pjud.cl . Du kan även kontakta teamet via WhatsApp på +56 9 7462 4358 eller per telefon på +56 2 3293 3520.
Chileadoption.se:s information i Almedalen löd:
Jag heter Gabriela Fernandez och är ordförande för denna förening som heter Chileadoption.se Vi är en ideell förening och består av adopterade som vill föra fram adopterades och våra familjers röster.
Vi vill även föra fram adopterades röster som inte längre är med oss här idag.
Vi är här i Almedalen för att tala om internationella adoptioner. Inte som en abstrakt fråga. Inte som en historisk detalj. Och inte något som bara tillhör det förflutna.
Vi står här för att adoptioner fortfarande påverkar människors liv varje dag. Vår identitet. Våra relationer. Vår hälsa. Vår möjlighet att veta vilka vi är och varifrån vi kommer.
Det påverkar även våra barn så klart, övrig familj i både födelseland och här i Sverige.
Chileadoption.se arbetar först och främst med tre krav.
Det första är ett nationellt resurscenter för adopterade.
Adopterade ska inte behöva vara detektiver i sina egna liv. Vi ska inte ensamma behöva jaga handlingar, översätta dokument, kontakta myndigheter i andra länder, förstå DNA-träffar, leta efter biologiska föräldrar och samtidigt hantera den känslomässiga tyngden av allt detta.
Ett resurscenter måste erbjuda psykosocialt stöd, juridisk vägledning, hjälp med ursprungssökning, DNA-frågor, dokument, arkiv och kontakt med ursprungsländer. Det måste vara en trygg plats där adopterade möts med kunskap, respekt och förståelse.
Men vi vill vara väldigt tydliga: ett sådant resurscenter bör inte ligga hos MFoF.
Vi vet nu att MFoF har fått jobbet att utreda ett nationellt resurscenter och vi hoppas att de har lyssnat på adopterade i denna fråga.
Vårt förhållande till MFoF är präglat av bristande tillit och beroendeställning. För många adopterade representerar myndigheten inte trygghet, stöd eller upprättelse. Den representerar snarare ett system som har haft ansvar för att kontrollera, godkänna och följa upp adoptioner – men där adoptioner ändå har kunnat ske på felaktiga grunder.
Det går inte att be de människor som har skadats av ett system att vända sig till samma system för att få läkning, samma system som vi adopterade har beroendeställning till för att framföra våra åsikter här idag!
Och bara för att en myndighet byter namn betyder det inte att den blir något helt annat. Ett namnbyte förändrar inte historien, ansvaret eller förtroendet.
Vi adopterade vet vad det innebär. Våra namn ändrades, men vi blev inte andra människor för det. Vår historia försvann inte. Vårt ursprung försvann inte. Våra första familjer försvann inte.
På samma sätt kan inte en organisation eller myndighet tvätta bort sitt ansvar genom att byta namn eller omorganisera sig.
Vi samarbetar gärna med MFoF för att reda ut hur och var ett kunskapscentrum ska placeras. Vi ser att vår erfarenhet och kunskap från verkliga livet är en viktig resurs. Samtidigt behöver ett samarbete bygga på tydliga villkor, ömsesidig respekt och rimlig ersättning för vår tid och kompetens.
Det andra kravet är en offentlig ursäkt.
Sverige behöver erkänna att internationella adoptioner inte alltid har skett rättssäkert, transparent eller etiskt försvarbart. Barn har kommit hit med bristfälliga, felaktiga eller manipulerade handlingar. Familjer har splittrats. Mödrar och fäder kan ha fått felaktig information. Barn har registrerats som föräldralösa trots att det funnits biologisk familj.
En offentlig ursäkt handlar inte om att skuldbelägga någon. Den handlar om statligt ansvar.
Den handlar om att säga:
Vi ser vad som har hänt.
Vi förstår att skada har orsakats.
Och vi tänker inte längre låta er bära detta ensamma.
Men en ursäkt får inte bli symbolpolitik. Den måste följas av handling, resurser och faktisk upprättelse.
Det tredje kravet är att staten tar över ansvaret för alla adoptioner.
Adoption får aldrig vara beroende av privata aktörer, ekonomiska intressen eller organisationer där barn riskerar att bli del av en marknad.
Om internationell adoption ska existera måste staten ta fullt ansvar, med insyn, kontroll, rättssäkerhet och livslångt ansvar för de människor som berörs.
Barns rättigheter kan inte läggas ut på entreprenad.
Och det är bråttom.
Våra biologiska föräldrar blir äldre. Många har redan dött. Varje år som går försvinner människor som kan bära på svaren: en mamma, en pappa, ett syskon, en barnmorska, en granne, någon som minns vad som faktiskt hände.
När de dör försvinner inte bara människor. Då försvinner också minnen, vittnesmål, berättelser och möjligheten till återförening.
För oss är tid inte en administrativ fråga. Det handlar om liv. Det handlar om mödrar och fäder som kanske fortfarande undrar vart deras barn tog vägen. Det handlar om adopterade som fortfarande söker sitt första namn, sin första familj och sitt första sammanhang.
Därför kan vi inte vänta längre.
Vi behöver ett resurscenter – men inte inom en struktur där förtroendet redan är förbrukat.
Vi behöver en offentlig ursäkt.
Vi behöver att staten tar över ansvaret för internationella adoptioner, om adoptioner ska ske.
Och vi behöver det nu.
För varje år som går blir det svårare att hitta sanningen.
